Vänskapen räddade Johan

Lilla Bandet Johan Petersen & Ulrika Claesson

 

Vägen tillbaka och framåt

 

DSCF5038

Johan och Ulrika bildar tillsammans Lilla Bandet från Färgelanda, de syns i många olika sammanhang och gör ca 50-60 spelningar om året. Båda är glada och trivs på scenen, deras glädje är tydlig och sprids från scenen. Historien om Johan och Ulrika är inte så välkänd, den vittnar om vänskap när den är som bäst och när den behövs som mest.

Johan Petersen är känd för de flesta som ”Johan på Flytbryggan”, han verkade i företaget i 27 år och var i slutet delägare. Dalslands Sparbank var huvudägaren och när banken bestämde sig för att sälja av sin del blev bolaget uppköpt av ett stort bryggföretag. Johan stannade kvar i företaget enligt avtalet och arbetade. Ulrika Claesson arbetade också på företaget som Johans assistent. Två år efter köpet fick Johan plötsligt avsked från sitt arbete, Ulrika fick också gå eftersom hon arbetade för honom.

Det blev en svår resa från att varit grundare och nyckelperson i så många år på samma arbetsplats till arbetslös. Efter ca 6 månader gående hemma, blev Johan erbjuden jobb som sopåkare. För många en fruktansvärd prestigeförlust, men Johan gjorde det bästa av det och tömde matavfall i Bokenäsområdet i 6 månader. Utåt höll Johan god min, men led inombords. Förutom problemet att förlora sitt livsverk hade han alla tecken på en utmattningsdepression efter att ha arbetat hårt i många år, högt kolesterolvärde och blodtryck, överviktig, minnesluckor. Han var i farozonen för akut utbrändhet. Ljuset i tillvaron var musiken och Ulrika som såg Johans situation och fick med honom på promenader. Tillsammans har de gått minst 200 mil säger Johan och längs vägen försvann övervikten, det höga kolesterolvärdet och blodtrycket blev nästan normalt igen.

Ulrika Claesson är en glad person som alltid verkar ha nära till skratt, i grunden en liten teaterapa som tycker om att sjunga och stå på scen. Så har det inte alltid varit, Ulrika berättar om skoltiden, om sin blyghet och känslan att inte passa in. Hon beskriver sig som en liten grå person som aldrig märktes i några sammanhang. Det var först i kyrkokören som hon började sjunga och så småningom även solo. I Lilla Bandet debuterade hon när Johans kollega Jan-Åke var sjuk sen har det bara rullat på och Ulrika kompletterade Jan-Åke och Johan. Ulrika älskar att sjunga och har utvecklats mycket med hjälp av en sångpedagog. Efter sånglektionerna kände Ulrika att hon fått en bättre röst och hoppas nu på att spela in en skiva tillsammans med Johan.

–          Det känns som en revansch att kunna övervinna min blyghet och kunna visa mina gamla klasskamrater att den ”lilla gråa Ulrika” klarar att sjunga inför andra. Det bästa med Johan är att han är lite knäpp och tokig med många galna infall för jag är likadan. Tillsammans vågar vi allt, vi tvekar sällan att göra saker eller improvisera när inspirationen faller på, säger Ulrika.

Dets syns att Johan och Ulrika är bästa vänner, de delar en djup vänskap som formats ur gemensamma problem, till att nu vara efterfrågade i många olika sammanhang.

–          I någon mening har jag nog Ulrika att tacka för mitt liv, säger Johan. Om inte Ulrika dragit med mig ut på promenader och spelningar vet man inte hur det kunde ha gått.

Erfarenheterna har också gjort Johan mer ödmjuk inför andras situation, tacksam för att ha fått chansen. På spelningarna kommer ibland handikappade som trots sina svåra handikapp som deltar och uppskattar musiken, då känner de båda en stolthet att få lov att vara leverantörer av sång och glädje. Repertoaren består av covers på gamla populära låtar blandat med mycket kommentarer och spex. Skämten och historierna kommer naturligt utan förberedelse eller repetition, Johan och Ulrika levererar också en liten show som lockar till skratt.

DSC07223

Den andra av Johans passioner är engagemanget i stadsmusikkåren där han spelat under många år, där är det saxofon som gäller i Lilla Bandet spelar han keyboard. Bägge ser positivt på framtiden med Lilla Bandet med många bokade spelningar, bandet är nu också ibland förstärkt med en tredje person, Lars Stam, som är en glad pensionär med 50 år i dansbandsvängen bakom sig.

Vad gör ni om fem år?

Vi håller på som vi gör idag och jag tror att lusten är lika stor, vi trivs med formen, varandra och ser ingen ände på bokningarna, säger Ulrika.

// Jan Stalfors